Skolan passar bara vissa

Det är något som jag har tänkt mycket på nu senaste tiden, nu är det ungefär 1-2 veckor kvar i skolan....allvarligt. Alla vill fira osv, medan jag egentligen vill bara lägga mig på marken och skrika och gråta, hur sjukt är inte det? Jag vill inte att skolan ska ta slut, varför vill man det egentligen? Skolan har alltid varit en trygg plats för mig, där jag får kunskaper som jag kan lära mig av och jag får umgås med de bästa människorna någonsin. Jag tror det är idén att jag inte kommer träffa vissa människor varje dag som jag har gjort i tre år, och jag ska till en ny plats, i tre år, lära känna nya människor. Självklart ser jag framemot studenten, men jag är inte lika exalterad som många andra är.Under gymnasiet har jag lärt mig så mycket, jag har vuxit som person, lärt mig att solla ur människor från mitt liv som jag inte behöver, lärt känna nya människor som jag gillar väldigt mycket. Och tvåorna som jag har börjat umgås med, de lärde jag känna som tidigast i mars, då började jag umgås med en av dem, men det var inte förrän i April som jag började umgås med ett större gäng och nu känns det bara sjukt att jag inte har känt dem längre, eller umgåtts med dem tidigare. När de gick i ettan, då kunde jag de flestas namn men jag kände dem inte och sa inte ett ord till dem. Men nu, gick allt så snabbt. 
 
Jag har utvecklats enormt under dessa år, höjt mina betyg 2 steg i de flesta ämnena. Vilket känns otroligt, de flesta kan höja sig ett snäpp om de kämpar, men att höja sig två steg är väldigt ovanligt enligt min lärare, så det känns otroligt skönt. Jag har utvecklats så galet mycket under dessa år, och just det sista året, trodde jag skulle bli ett helvete i och med att vi bytte typ hela tekniklaget av lärare men det har resulterat sig i väldigt bra utveckling. 
 
Och mina fina tjejer från Svanberga, de har jag börjat prata mer med nu??! Innan gymnasiet så tänkte vi alltid att vi skulle träffas, umgås och vara på raster osv. Men det blev ju inte så. Alls. Men nu, sista veckorna i skolan så har vi börjat umgås, snacka och säga att vi ska träffas och käka lunch osv. Och bara umgås. Usch. Och en av dem kanske försvinner upp till Umeå sen...! Don't leave me..!
 
Skolan passar för människor som orkar sitta still, lyssna och skriva samtidigt. Kort och gott. Och självklart har jag känt vissa dagar att det inte passar mig, men egentligen tror jag det passar mig ganksa bra. Dock kunde tempot sänkas ett snäpp eller något. Annars plöjer man bara på och glömmer det man gjorde igår liksom. Jag förstår att många inte känner att skolan är det ställe, att skolan är ett helvete. 
 
Jag vet många kändisar som har hoppat av skolan, och se hur det går för dem? Blondinbella, tvåbarnsmamma, entreprenör och egen företagare och driver hur många företag som helst, är en superkvinna inom typ alla områden. 
 
Skolan är viktig, men livet handlar om att hitta sig själv också, vad vill man göra, plugga vidare? Jag har sökt massvis med utbildningar på KTH, och flera ställen, men det var ju supersvårt, jag vet inte vad jag vill göra, vad vill jag göra i framtiden? En fråga som jag ställer mig hela tiden. Vill jag jobba med hårdvara, mjukvara, teknik? Eller något helt annat? Jag vet inte. Det är mitt svar. 
 
Förut hade jag en klar väg, jag skulle ha jobb och tävla och träna Julia, under ett sabbatsår. Men nu är inte jag den som ansvarar för Julia. Så nu vet jag inte, vill jobba, men måste hitta ett fast jobb då, för att bara gå hemma utan att plugga eller jobba, det funkar inte...utan antingen pluggar jag till något som jag inte vet riktigt om jag vill bli, eller så försöker jag hitta ett jobb, få en klarare blick av vad jag kanske vill göra osv. 

INTE OKEJ!!

Nu är jag riktigt riktigt förbannad!! Finner seriöst inga ord för hur vissa människor beter sig, helt ärligt - vad är fel på mänskligheten????! Hur kan en äldre människa har mage och kalla mig för uppkäftig? Stå och skrika på mig "Håll Käften!!" Upprepande gånger? Stå och kalla min syster för JÄVLA UNGE! 
 
MIN ATTITYD BEROR HELT PÅ VEM JAG PRATAR MED INTE VAD MIN PERSONLIGHET ÄR.





 
DET ÄR LÅNGT IFRÅN OKEJ FÖR MIG!! DÄR GÅR GRÄNSEN! 
 
Någon som verkar tro att hon vet allt, att hennes häst är så mörkrädd, och vill ta in hästarna tidigt, och att det alltid har varit så. Tesen som denna människa har är att hästarna ska gå in tidigt, och argumenten blir då, DET har alltid varit så tills ni flyttade hit. 
 
MITT svar på det, DET VAR ANNORLUNDA DÅ!! Då hade stallägaren(INTE SAMMA PERSON) ALLA insläpp och fick bestämma själv, nu är det insläpp av alla som görs och stallägaren sa att det är upp till var och en när de vill ta in. 
 
Hon tycker även att vi inte ska träna våra hästar i stallgången, DET ÄR SÅÅÅÅÅÅ IRRITERANDE att höra era röster..! WOW. säger jag bara. Det är 800 kg vi jobbar med, jag vill inte ha en häst som inte står still i stallgången, jag vill inte ha en häst som inte lyssnar på mig. Att träna i "normal" miljö stärker även banden mellan häst och ryttare. 
 
Hon tycker att stallägaren favoriserar oss? Konstigt? Vi är dem som brukar hjälpa till, de andra är antingen för unga, utan körkort eller har väldigt mycket annat att göra. När jag sedan sa det, "Du kan ju börja hjälpa till och ta insläpp i så fall om du inte är nöjd, eller börja hjälpa till med andra saker" Haha gissa vad svaret blev? 
DET TÄNKER JAG FAN INTE GÖRA!! Okej men då får du börja ta och acceptera som det är, och om du har åsikter så kan du BÖRJA vara med på stallmöterna? Istället för att gömma dig.....
 
Nu är jag som sagt riktigt riktigt förbannad. På någotvis blev säkert texten partisk, däremot var det precis det som hände, jag kom in i stallet, sa att det inte är okej att behandla min syster på det sättet. Det jag får tillbaka är "JAG ÄR SÅ JÄKLA TRÖTT PÅ ER!!! HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!HÅLL KÄFTEN!!" En sjukt massa gånger och då står jag även tyst. 
 
Nu tänker jag inte skriva ut mycket mer. Men jag är sjukt förbannad på att en vuxen människa på 59-60 år kallar 18-åringar för UPPKÄFTIGA och JÄVLA unge osv. DET KALLAR JAG OMOGET.

Kambodja Event

Hej på er! Tänkte berätta om Kambodja Eventet som jag var på för exakt två veckor sedan. Allt började med att jag läste ett inlägg på Bianca Ingrossos blogg och såg att man kunde vinna en träff med henne, hennes mamma Pernilla Wahlgren även hennes blogg kikar jag in på ibland. Hur som helst, så  kunde man vinna en träff med dem och hela deras CREW som var med under resan och mingla och få en föreläsning. Jag blev riktigt tagen av den här föreläsningen. Det är en resa som jag faktiskt skulle vilja göra, man tänker ganska mycket på att det är annorlunda i andra länder, men man vet inte riktigt hur mycket annorlunda det faktiskt är förrän man är där. Nu var det självklart ingen resa vi vann, men att vara med under föreläsningen så fick man mer insikt på hur det faktiskt är och hur hemskt vissa människor har det. Men själva eventet handlade inte om hur andra människor har det riktigt. Utan det handlade om Vaccination - ovanligt eller hur? Men ack så viktigt. 
 
Pernilla och Bianca åkte till Kambodja med Pampers och UNICEF syftet med resan var att följa vaccinets resa mot stelkramp. "Pampers donerar ett stelkrampsvaccin när man köper en förpackning blöjor. Med stöd av miljontals föräldrar har kampanjen hjälpt till att eliminera stelkramp hos mammor och deras nyfödda i 15 länder. Varje år dör 58 000 nyfödda av stelkramp i samband med förlossningen. Stelkramp är en sjukdom som kan förebyggas med vaccin. Tack vare Pampers stöd har 300 miljoner doser vaccin kunnat delas ut, och målet att eliminera stelkramp hos mammor och nyfödda världen över finns inom räckhåll. Det räcker med tre doser stelkrampsvaccin under graviditeten för att skydda mot stelkramp under förlossningen. Mamman får skydd i fem år och den nyfödda bebisen under de två första mest kritiska månaderna." 
 
Jag känner att jag inte riktigt kan förklara med egna ord vad själva resan gick ut på, men det finns lite andra sidor där ni kan läsa om det. Bland annat på Pernillas och Biancas bloggar och självklart på UNICEFs hemsida.  
 
 Precis utanför, samma dag som jag tog körkort. Big DAY! Pernilla sa även grattis. 
 
Det bjöds på tilltugg. Vi vid vårat bort åt en hel del. Haha. 

1 förpackning = 1 vaccin

 
Mingla även lite med en barndomshjälte - Nilla från Nicke och Nilla som jag älskade när jag var liten. 
 
Också vackra Bianca. 
 
Såg även Benjamin, men honom vågade jag inte prata med riktigt. 
Men jag satt bakom honom. 
 
Påväg hem med Goodiebag också. 
 
 
 
De visade även filmen, vi fick se en Extended version men oj vad rörande. 
Visa fler inlägg