Jag har inte älskat någon så mycket

Jag kom och tänka på en sak, det där inlägget som jag hade skrivit som var jättelångt, som sedan försvann pga blogg.se appen bara stängde ner precis när jag skulle publicera det. Lite surt då. 

Men något som jag tror ligger i min ryggsäck som jag bär med mig varje dag men som jag inte tror jag har delat med er än. Och det är lite av min bakgrund, hästväg. 

Jag började rida som 5 åring på Djurgården, och red bara jättekort där, innan vi började rida på Stockholms Ridhus. Där det bara fanns stora hästar och inga ponnys, vilket jag tyckte var jättebra trots min längd. Jag och min syster red nästan alltid de största trots det att vi var kortast. Jag red där från 6 års ålder till det att jag var 12 år, då slutade jag rida engelskt och började rida western,  Jag hade ridit western i några somrar och jag hade ridit en så fin häst, Sessan, som var chris häst, och hon var så himla fin och vi klickade verkligen. Hon var min ögonsten och jag älskade henne så mycket. 

En sommar fick jag reda på att hon var till salu, och det krossade mitt hjärta totalt. Men jag försökte vara stark, och jag tog vara på tiden så mycket som möjligt. Jag fick rida henne hur mycket jag ville på slutet bara jag hade en vuxen med mig. Men den sommaren skulle jag åka iväg på kollo, för första gången i mitt liv och det låg i dalarna. 
Inte nog med att jag var borta i 1-2 veckor utan just under dessa veckor såldes hon, min ögonsten. Att Jossan berättade det över telefon, när jag var flera mil bort. Jag tror jag grät hela den kvällen, jag låg inne på mitt rum och gjorde inget annat än att gråta, jag kunde inte göra något annat. 
När jag senare kom hem efter dem veckorna så var jag inte i stallet på minst två veckor. Jag kunde inte och jag kände inte för det. Jag sparade alla små till salu annonser och klippte ut dem från tidningarna. Jag grät mig till sömns så många nätter. 

Men vi hade ju köpt en egen häst, en unghäst, som jag sedan tränade, som även var helsyster till Sessan. 
Jag tyckte det var kul att få rida min häst. Men det roligaste var nog att kunna säga just min häst. I och med flytten upp till Norrtälje, så red jag Q väldigt ofta, men sen den sommaren 2009 i samband med köpet av Jack blev jag rädd, jag var ung och dum och tävlade med Jossan på ängen och Q ställde sig upp och där blev jag rädd när det hände några gånger. Jag slutade nästan rida på en gång efter det. Och jag hade två år då jag inte red och vill knappt vara i närheten av hästar, jag vågade inte, men jag var med på tävlingar ibland som skötare. Sen i och med att vi flyttade Q till där vi står idag, så fick jag börja rida Julia och föll för henne. Och nu resten kan ni nog lista ut själva. 

Och nu från vart jag står idag, så kan jag säga att jag inte har älskar någon häst så mycket som Sessan, och kommer nog inte göra det heller. Jag älskar Julia men jag kan inte fästa mig vid henne, jag äger inte henne och jag vet att Ulrika kan göra precis hur som helst med Julia, utan att jag kan säga något emot det. Hon kan sälja henne och det finns inget jag kan göra åt det. Den hästen är riktigt speciell. Men jag kan inte fästa mig, det gjorde så ont sist jag fick hjärtat krossat. Det låter säkert jättetöntigt men det var verkligen så. Jag kan inte göra det, för min egen skull, jag skulle inte orka det. 

Jag tycker det är jättebra att jag inte äger Julia, men oj vad det har nackdelar också. Jag kan inte fästa mig vid hästar längre inte via det bandet, i vetskap av att i vilken sekund som helst kan hon försvinna och jag står kvar där med en massa minnen och ett brustet hjärta. Det skulle aldrig fungera för mig. 

Bra och dåligt

Vi börjar med de dåliga 'nyheterna', det gick inte speciellt bra idag. Hade tredelat bett idag. Och hon blev förbaskat stark. Hon blir nästan starkare på tredelat än det raka bettet. :/ logik? 

Passet gick ut på att mjuka upp henne i båda varven i endast skritt och trav. Jobbade på att flytta. Så duktig. Men som sagt, vi var inte riktigt på samma spår med bettet. Red även i hoppsadeln idag. Vilket var ovanligt. Har inte ridit i den sedan vi köpte dressyrsadeln. Med undantag för en gång. 

Provade även mina nya skydd på henne, de passade perfekt. Åh vad glad jag blev. Och det är den goda nyheten. ;) 




Tjockishäst.!! 

Bilder från tävlingen igår.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och hon fick sin CR rosett :*
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu får ni några bilder från tävlingen igår. Alla bilder är tagna av Alicia ! 
 
DET KOMMER FLERA. 
 
Visa fler inlägg