Hello darlings!!

Vilken dag!! Vilken dag!! Jag vill bara gråta av lycka. Allvarligt. Mer om det sen. Jag lever fortfarande. Nu ska jag hoppa in i duschen. 



Jag börjar bli gammal..?!?

Side by side or miles apart, we're connected by heart.

Vi behöver inte gå in på bilderna på mig, förutom att det är en galet talangfull tjej som har tagit dessa foton. Men om tjejen nedan, och som är den galet talangfulla tjejen, så blir jag så varm i hjärtat, det är min fina tjej, min lillasyster, som jag älskar något enormt. Jag skrev en långt inlägg om hur mycket hon betyder för mig. Världens finaste. 
 

Hos Chris

Jag skrev lite snabbt om det förrigår, men vi var förbi en sväng hos Chris, så himla roligt. Vilken utveckling. Förut, jag tror senast jag red Dusty var 2012, när han precis var ny och Chris behövde hjälp någon gång. GUD vad en häst och människa kan utvecklas så mycket. Riktigt roligt att se. Jag blev himla imponerad, och fuljoggen är borta, och han har mer power nu utan att rusa, även om han aldrig riktigt har rusat, smart kille. Det var sjukt kul att se Chris och Dusty tillsammans igen, man har sett hur de har levererat på tävlingar och nu fick vi komma hem till dem. Jossan var näste kvinna upp, kul att se syrran på en annan häst än sin egna, hon såg sina egna svagheter vilket är så nyttigt, och bara där ser man också hur HON har utvecklats som ryttare, jag blir lite varm i hjärtat. 
 
Det roliga var när jag hoppade upp, jag hade bara tänkt glida runt lite, jag har inte ridit på stångbett på länge, det var i sin tur också väldigt fancy, så det blev lite av en mental spärr i början, men sen när Chris sa att jag fick rida dressyr på honom, testa öppnor, slutor och skänkelvikning och typsika dressyrövningar, (i mitt huvud mer mjukgörande övningar än att kategorisera dem i en gren men man kopplar dem till dressyren.) Då var det som min hjärna klickade, det här kan jag. Det var så roligt. Jag blev glatt överraskad att han var såpass duktig på dessa övningar, han har inte haft så lätt i det, och inte gärna gjort mer än vad han måste, men nu så. Otrolig känsla. 
 
Dusty är lite känd för att ha obekväm trav, men när jag hoppade upp, blev jag ändå otroligt förvånad, han var inte omöjlig att sitta på, utan det kändes så bra. Jag som alltid har haft så svårt för att sitta i traven och även i ökad trav men det gick! Snacka om det kändes bra. Dusty är även en klippa, det var en man som sågade och trixade i ridhuset, men han gjorde ingenting, så det kändes så otroligt bra, en riktigt trygg häst. 
 
 
Bild från Chris blogg IN OCH LÄS! :)
Visa fler inlägg